The true story of Bengt-Erik Olssons last concert

Bengt-Erik Olssons föräldrar bestämde redan när han ännu var ett embryo att han skulle bli en sällan skådad pianovirtuos. De anställde den prisade Georgius Skwatsnadjuz att undervisa honom från födseln och sonen växte upp med pianot som enda leksak och Georgius som ende vän. 

Vid tre års ålder spelade han utan svårigheter Mozarts pianokonsert no 21 och att spela var lika naturligt som att äta eller sova för Bengt-Erik. Han turnerade världen runt och somliga påstod sig till och med ha blivit botade från kroniska sjukdomar av att lyssna på hans musik. Världen låg under Bengt-Eriks fötter.

Men så dog hans mästare Georgius och hela Bengt-Eriks tillvaro gick i kras. Sedan dess har han inte rört ett piano.

Förrän nu.

Bengt-Erik Olsson har bestämt sig för att ge sin allra sista konsert på Palladium efter tjugo års tystnad. 

Vad ni kommer att få bevittna är ett förtvivlat och vilset musikgeni som med akrobatiska krumsprång och finurliga grepp söker göra upp med sitt livs kärlek: pianot. Av och med David Sperling Bolander.

Några ord från recensenterna
"David Sperling Bolander är utan tvekan en av Göteborgs mest säregna och begåvade scenkonstnärer" (Nöjesguiden)

"I det fantastiskt vackra slutet trillar till och med en lyckotår nedför min kind. Precis så här ska det kännas, precis just den här upplevelsen vill jag ha när jag går på teater" (nummer.se)

David Sperling Bolander är musiker och skådespelare och har sin bas i produktionsplattformen Aktör & Vänner i Göteborg. "The true story of…" är del av en musikalisk trilogi som Sperling Bolander skapat (de övriga är "Opus 5" och "Buenos Aires Pop").

Alla tre föreställningarna har blivit nominerade till Nöjesguidens Pris för Bästa Teater. År 2001 fick Sperling Bolander Teatertidningens pris för bästa teaterprestation.