”Jag har varit på kräftskivan på Malmöfestivalen i stort sett varje år, inklusive pandemin. Bara för att det kom en pandemi skulle väl inte det stoppa oss? Vi körde ner, jag och några killar, och ställde upp min flakmoppe på torget och hade den som bord. Det var i stort sett tomt på Stortorget bortsett från oss. Vi hade med oss kräftor, dryck och attiraljer. Två av oss hade på sig festliga kostymer. Det var många som gick förbi och tyckte att det var en rolig idé. Vi syntes både i Sydsvenskan och Nyhetsmorgon. Jag kanske är lite av en linslus men det är alltid kul att hitta på roliga grejer. Man är den man är, varken mer eller mindre! Man får lov att bjuda på sig själv och kan jag göra något festligt som får folk att dra på smilbanden, so what!?

I början gick jag på festivalen med mina döttrar, sen har det varit med en del polare och nu går jag dit med barnbarnen. Var tid har sin charm, du vet. Mina döttrar skämdes när de var små. De tyckte inte att jag skulle prata med vem som helst, ‘för jag kände ju inte dom’. Men jag har alltid gillat att slänga käft och snackar mycket. Det är ju en del av charmen att träffa nya människor. Och går man ner själv på festivalen så är det lättare att träffa andra än om man är ett gäng, då snackar man ju mest med dom man är där med.

Jag har ett gäng kompisar i Stockholm som brukar åka ner för festivalen. Vi brukar lusläsa programmet för att se vilka artister som kommer. Dom är musiknördar precis som jag och en av dom känner en massa musiker i Stockholm, så vi sitter och bockar av vilka vi ska se under veckan. ’Dom ska vi se’, ’den basisten känner jag’. Det är roligt. Vi äter och dricker lite gott och sen går vi ner och har trevliga kvällar. Genom åren har vi varit mest i Blues- och 60-talstältet. Men det ska sägas att med tiden så blir det ju jobbigare och jobbigare att trängas.

Festivalen gör mycket för staden. Malmö är en ’one big happy family’ den veckan! Alla bjuder till och går in för att ha trevligt och umgås. Det är festlig stämning och det brukar gå lugnt till. Staden slappnar av och det betyder mycket, även för integrationen och alla som inte är födda här. Jag är glad att vi inte tar betalt för festivalen, det ska vara öppet för alla. För ungdomar, barn och äldre att kunna umgås på ett trevligt sätt. Det är det ibland för lite av nuförtiden.”

"Min ingång till Malmöfestivalen var via produktionsbolaget United Stage som jag var delägare i. Då vid starten 1985 var det inte så där väldigt stort utbud på festivalen, det var Stortorget och Gustav Adolfs torg och lite försäljning runtomkring. Vi skötte allting de första åren. Vi byggde inte scenerna men stod för allt från tekniken till att boka innehåll. Jag fick ansvaret för Gustav Adolfs torg och på den tiden var det Invandrarförvaltningen på Malmö stad som höll i den scenen. Malmö har en tredjedel invandrare och jag hade möjlighet att göra någonting för dom. Det var väldigt roligt att få välkomna dom till festivalen!

Jag hade kontakt med alla föreningar i stan och dom ställde upp med dansgrupper, barngrupper, musik och kultur i alla dess former. Det var ett brett kulturprogram från scen till mat och allt däremellan. Det var fullt ös. Vi fick bygga om dansgolvet framför scenen, för det höll inte för den energin. Men efter några år drog man ned på budgeten för innehållet och då valde jag att göra annat i stället.

1989 avslöjade min hustru mig som transperson. Det var ingen direkt som var öppen med det då. Så vad skulle hända om jag öppnade upp? Men det blev mer och mer jobbigt att dölja det. Och varför skulle jag smyga med det för? Vi kom fram till att det viktigaste var att jag skulle må bra, så då öppnade vi upp. Det är nog det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv. Claes hade redan ett stort nätverk, och när jag då kom ut som Sara, så fick jag bygga upp samma nätverk för Sara. Och då fick jag vara öppen på jobbet, med mina vänner och generellt i det sociala.

Jag har gått på Malmöfestivalen både som Claes och Sara och jag tycker att det är roligare som Sara. Då träffar jag mer folk, det är fler som vill prata med mig. Det är glada och positiva människor. Jag har inte några negativa upplevelser från när jag har varit på festivalen genom åren. Kanske är det någon som blivit obekväm, men alltså, jag gör ju det jag gör för att jag ska må bra, inte för att någon annan ska må dåligt.”

Zacharias: ”Jag kom in på dansen efter pandemin genom min kompis syster och sedan dess har jag stannat kvar. Det var så mycket som passade mig, till exempel gemenskapen och lärarna. Det är en liten bubbla man går in i och man släpper ut all negativ energi. Man hittar hela tiden nya saker inom musiken genom dansen och vice versa. Även ny musik. Hela min Spotify är just nu fylld med afro beats.

I år är första gången jag är med på Malmöfestivalen, det är lite pirrigt! Jag har tittat på showerna tidigare och det är så bra stämning, taggad publik och grymma dansare. Jag hoppas att det blir så i år också! Det blir att ta dansen till nästa nivå för mig. Festivalen är bra, för det är sådan blandning av folk och så inbjudande. Alla kan komma och titta. Det finns mycket att göra och stora artister. Jag tycker att Benjamin Ingrosso var fett förra året, det var bra vibe. Man är på festivalen med sina kompisar, det blir ett bra avslut på sommaren.”

Nora: ”Allt är härligt med dans! Man får röra på sig, vännerna, gemenskapen, ledarna. Och att kunna uttrycka sig utan att prata, både glatt och sorgligt. Jag har dansat på Malmöfestivalen två år, på Fontänen och Gustav, och det ska bli kul med ett nytt område. Första gången visste jag inte hur det skulle bli. Skulle det bli en flopp? Men det var jätteroligt. Publiken var jättestöttande och peppad. Jag älskar att stå på scenen och att repa inför shower när man känner att allt börjar sitta. Det är kul att det är utomhus på festivalen också, man är så van vid att vara inomhus.

Jag gillar Malmöfestivalen jättemycket och har varit där sedan jag var liten. Ett av mina bästa minnen är Tjuvjakt på Stora Scenen. Det var nog det första stora uppträdandet som jag såg tillsammans med vänner. Det är sådan mix av människor på festivalen, härlig stämning och det finns något för alla. Ibland kan det vara lite tufft i Malmö men allt sånt glöms bort på festivalen. Och det är bra att det är gratis så att alla kan ta del av den.”

”Vi har sett hur Malmöfestivalen under sina 40 år har utvecklats till en riktig folkfest med ett brett program för alla. Det är mer än en festival. Malmöfestivalen är en del av Malmös kultur, utifrån bredden med aktiviteter för barn, scenerna och maten. Den omfamnar hela staden och lyfter lokala artister och föreningar. Många av matstånden är också från Malmö, vilket främjar den lokala ekonomin.

I början var det mest föreningar från staden som hade hand om matstånden. Idag är vi en av få föreningar som är kvar. Detta är till stor del tack vare våra ungdomar i föreningen som ställer upp. Vi har en dansgrupp som också är volontärer varje år på festivalen och tar med sig sina vänner. Det har blivit lite av en tradition. Det är en rolig men tuff vecka! Det krävs mycket arbete och engagemang med allt från maten, som kommer direkt från Grekland, till samordning av personal och långa festivaldagar. Men det hjälper oss ekonomiskt, samtidigt som vi bygger nya och starka relationer.”

Patricia från Flavor Boss: ”Jag växte upp på Värnhem, och Malmöfestivalen har alltid varit en stor grej. När man var ung var det verkligen ”the thing” där man träffade sina kompisar, gick runt, åt mat och dansade. Det var tillgängligt, festligt och fullt av energi. Tivolit, ungdomshörnan i Raoul Wallenbergs park, dansgrupperna och musiken, allt det satte prägel på somrarna. Nu har jag varit med tre gånger som entreprenör och jag känner en starkare kärlek för festivalen. Den är en stolthet för Malmö. Det är en plats för gemenskap där man kan mötas oavsett bakgrund, ålder eller ekonomisk situation. I tider när många har det tufft är det extra viktigt att det finns tillgängliga upplevelser.

I år är vi på en ny plats på festivalen och har en helt ny servering! Vi kommer att skapa en smakvärld där alla sinnen får vara med, från doft och smak till färger, musik och möten mellan människor. Det blir massor av god mat, dans, överraskningar och härlig stämning! Det ska kännas som att komma hem, fast i en annan del av världen.”

“Jag har varit violinist i Malmö SymfoniOrkester, MSO, i 33 år och var med när Malmöfestivalen startade 1985. Jag ingick också i orkesterns drakbåtslag 1996. Vi är ju musiker, förberedelser är A och O i vårt jobb, och drakbåtstävling var något helt nytt för oss. Så vi var tvungna att träna och jag tog in en tränare som jag kände på Malmö kanotklubb som fick komma och hjälpa oss. Vi övade på gamla konserthuset i Malmö. Vi satte upp stolar så vi satt som i en båt och slagverkaren höll tempot. Vi hade jättekul ett par gånger då vi var med och tävlade, men när det väl gällde då tog armstyrkan slut! Det var den största besvikelsen, att vi inte nådde guldet, bara silver. Men vi hade jäkligt roligt! Det var god sammanhållning och vi fick fina minnen. Det var den stora vinsten i det hela.

Vi har spelat och ackompanjerat artister flera gånger på Stora Scenen men i år blir det första gången som vi medverkar med ett eget program. Precis som Malmöfestivalen firar MSO också jubileum, 100 år, och det ska bli roligt att få visa upp vår repertoar med lite klassiska pärlor. En föreställning jag minns på festivalen var när gästdirigenten Robert Trevino var här och vi spelade MFF-hymnen tillsammans med LouLou Lamotte. Det var stort för Malmö, jättetrevlig stämning och häftigt att vara med om. Det många kanske inte vet är att det också är MSO som spelas i högtalarna på stadion när MFF går in på planen.

Malmöfestivalen blir som en avslutning på sommaren och början på något nytt då MSO:s säsong börjar där i slutet av augusti. Hela veckan är fylld av härliga aktiviteter, konserter och mat. Det är fint att festivalen är så inkluderande, det finns alltid något för alla. Man går ut på gatorna och hör språk från hela världen, det är häftigt tycker jag. Det är en vecka som jag ser fram emot.”

”Vi gjorde faktiskt vår första grej tillsammans på Malmöfestivalen, en föreställning som hette 'Den inre häxprocessen'. Vi jobbade på Tankesmedjan i P3 då och hade egentligen fått en förfrågan om att köra standup, men vi gjorde en föreställning istället. Vi skrev ihop den på några dagar och det blev en urtrevlig kväll på Blå Båten. Vi var uppe på däck och hängde innan vi skulle gå på scenen. Det var så mycket folk! Det blev någon särskild magisk känsla över den kvällen. Vi hade aldrig stått på scen tillsammans eller skrivit annat än radiosketcher ihop innan, så den stämningen kan nog ha gett oss skjuts framåt att fortsätta göra grejer ihop. Annars har vi mest en professionell relation till festivalen, vi har liksom alltid jobbat på något sätt. Standup, improvisationsteater och säkert något quiz. Eller gjort någon föreställning och dykt upp i någon live-podd. Men framför allt har vi gjort Källan-kvällarna i Manegen och det har alltid varit så bra och laddad stämning där. Det är alltid massor med folk och många som kanske inte annars hade sett improvisationsteater. Vi har säkert nått ny publik genom de tillfällena. Förra året tävlade vi med Carola på Stora Scenen, men vi lyckades fylla hela tältet ändå. Det var stort!

En grej vi pratar om varje år är vilken ofattbar lyx Malmöfestivalen är. Malmö står fortfarande stark i kulturen trots att vi lever i en tid där kulturen är så hotad. Det är en otrolig gåva till staden att vi får ha en stadsfestival som är gratis och som levererar på den här nivån. De stora namnen och välproducerade showerna blandas med de mycket mindre akterna som får en etablerad plattform att synas på. Det är ovärderligt att man inkluderar alla, så att även barn och unga människor kan ta del av olika typer av kultur. Det skapar en känsla av frihet och starka anledningar att röra sig runt i stan på ett sätt som man annars kanske inte gör. De positiva effekterna av Malmöfestivalen är mycket större än vad man förstår.”